by Oskar Källner -

Hjälp! Vad ska serien heta?

Jag har ett problem. I förra veckan berättade jag ju att min bok kommer att heta Drakhornet. Men då det är första delen i en serie behöver jag också ett bra serienamn.

Ett serienamn, är mycket vanligt, ja nästan ett måste inom fantasy. Det måste vara något som fungerar som tema genom hela serien. Helst ska det också skapa lite atmosfär och ge läsarna en aning om vad serien handlar om. Ta t.ex. Stephen Kings “Det mörka tornet” som omedelbart sätter stämningen.

Jag har några förslag, men de har alla för och nackdelar. Så snälla hjälp mig! Gå in på debutantbloggen där jag presenterar  de olika förslagen och ge mig lite feedback.

författande
by Oskar Källner -

25 frågor om mitt skrivande – del 2

författande

Liza på Språkmakargatan har konstruerat en rolig liten enkät om skrivande. Detta är de sista 12 frågorna, de första 13 publicerades igår.

14. Har du författardrömmar? Har du påbörjat en roman någon gång (och kanske avslutat den?)
Absolut! Min första bok, en ungdomsfantasy vid namn Drakhornet, kommer att publiceras i slutat av mars, början av april. Det är hundratals timmar arbete som är nedlagt på den texten. Men det varit otroligt kul, hela resan genom. Sedan har jag många andra projekt i huvudet. Dels kommer jag att ägna en hel del tid åt uppföljaren till Darkhornet. Men jag planerar även att skriva en ”sann historia” om en tonåring som tvingas lämna Irak och kommer till Sverige som ett ”ensamkommande flyktingbarn.”

15. Har du varit med i en skrivtävling?

Ja det har jag. Det var många år sedan. Som tur var så vann jag inte. Men jag tänker skicka in ett bidrag eller två till Mitranias just nu pågående novelltävling. Med lite tur och skicklighet så kommer man med.

16. Har du blivit publicerad?

Inte än. Men det kommer. Snart. Mycket snart.

17. Bloggar du? Vad tycker mest om att skriva om i din blogg – har du ett favorittema?

Jag gillar att skriva om berättelser och berättande. Oavsett medium. Det kan vara film, böcker eller dataspel. Faktum är att det har blivit en hel del dataspel under senaste året, så pass mycket att man skulle kunna tro att bloggen är en renodlad spelsblogg. Men det är bara för att spel är ett favoritmedium.

18. Hur ser din handstil ut? Beskriv!

Relativt slarvig. Jag har inte tålamod att skriva snyggt. Tar för lång tid. Men folk brukar ändå kunna läsa vad jag skriver. Tror jag. 😉

19. Var hittar du inspiration till ditt skrivande? När blir du inspirerad att skriva?

Hela tiden. Man kanske ser på en dokumentär på tv, eller lyssnar på radio, spelar ett spel eller läser en bok och plötsligt får man en idé. Sedan går man och gnager på idén tills den plötsligt smälter samman med något annat, och så fullkomligt exploderar det! Plötsligt står man där med en värld, karaktärer och en outline till en berättelse.
Det finns inget roligare.

20. Vad tycker du är svårast med att skriva?

Att faktiskt finna den där tiden som krävs. Att placera rumpan framför datorn och göra det. Prioritering. Det finns ingen annan väg.

21. Var sitter du helst när du skriver? Har du en favoritplats?

Datorn på kontoret. Annars är det mysigt att ta laptopen och sätta sig på café. Men sådan lyx har jag inte hunnit med det senaste halvåret.

22. Har du några favoritord när du skriver s.k. “darlings”?

Massvis. Jag försöker avliva dem så effektivt jag bara kan. Men ”så”, ”väldigt”, ”fantastiskt”, ”mycket”, ”plötsligt” m.fl dyker upp irriterande ofta.

23. Är du en språkpolis? Brukar du reagera på andras skrivande? Har du några “allergier” när du läser andras texter? Vilka?

Nej. Jag bryr mig inte jättemycket. Jag tycker det är viktigare att språket flyter, att berättelsen grabbar tag i en och att karaktärerna är intressanta.

24. Gemensamma skrivprojekt: Är du duktig på att skriva tillsammans med andra t.ex. grupparbeten – eller föredrar du att skriva själv?

Jag har inte gjort det sedan jag pluggade för många år sedan. Så jag vet faktiskt inte. Skulle vara kul att testa på ett samarbete med någon annan författare någon gång.

25. Vilket språk föredrar du att skriva på?

Svenska. Även om jag gillar engelskan är jag inte i närheten av att vara tillräckligt bra för att kunna skriva prosa. Svenska är mitt modersmål och det är genom det som jag relaterar till känslor, tankar och upplevelser.

författande
by Oskar Källner -

25 frågor om mitt skrivande – del 1

författande

Liza på Språkmakargatan har konstruerat en rolig liten enkät om skrivande. Jag brukar i vanliga fall inte göra sådana här ”enkätkedjebrev” men denna var oemotståndlig. Jag publicerar de första 13 frågorna idag, och de resterande 12 imorgon.

1. Hur gammal var du när du lärde dig att skriva?
När jag var runt fem brukade jag gå in till vår granne och läsa ur deras enorma samling av Lucky Luke och Astrix & Obelix. Jag kunde redan de olika bokstäverna, så jag satt där och tittade på serietidningsbubblorna och började ljuda ihop orden. Plötsligt kunde jag läsa. Och när jag kunde läsa kunde jag också skriva.

2. Tyckte du om att skriva uppsats i skolan? Kommer du ihåg något du skrev under skoltiden t.ex. en uppsats eller berättelse. Vad handlade den om?

Jag gillade att skriva uppsatser. Mitt problem var alltid att hålla mig inom det maximala sidantalet. Jag kunde lätt skriva det dubbla. Men vad exakt definieras som skoltiden? På högskolan skrev jag en analys av gudsbegrepp och apokalyps inom japansk anime som jag är ganska stolt över. 🙂

3. Hur kommunicerar du bäst – muntligt eller skriftligt?

Jag tror mig faktiskt vara duktig på båda två. 😉

4. Har du skrivit dagbok någon gång? Berätta någonting om ditt dagboksskrivande.

Nej. Aldrig intresserat mig. Visserligen är jag stundtals mycket introspektiv, men då jag som människa befinner mig i ständig förändring – och funnit att det är gott så – har jag aldrig haft något intresse av att nedteckna stela minnesbilder av vem jag var vid vissa tidpunkter.

5. Har du en “skrivförebild”? Vem?

Många. Väldigt många. Lois McMaster Bujold, David Brin, Katharine Kerr, Stephen Donaldson, Ian M Banks, etc…

6. Vänsterhänt eller högerhänt?

Höger.

7. Vad karakteriserar dig som skribent? Styrkor och svagheter? (Skriver du snabbt? Långsamt? Kontrolläser du din text under skrivandets gång eller efteråt? Kontrolläser du överhuvudtaget? Skriver du bra under press t.ex. om du har en deadline? Skriver du kortfattat eller har du svårt att begränsa dig? Föredrar du att skriva på dator eller för hand?)

Oj, många frågor i en. Jag tror jag punktar upp dem:

  • Jag skriver snabbt. Ofta (men långt från alltid) flödar texten fram ur fingrarna. Scenen utvecklas, svajar, förändras och kristalliserar sig.
  • Jag kontrolläser inte under skrivandet. Det gjorde jag i början, men lärde mig snabbt att släppa och gå vidare. Istället gör jag en första redigering dagen därpå, när jag kan se texten med fräscha ögon.
  • Jag skriver bäst under deadline. Lite lagom stress är bra för min kreativitet.
  • Jag har alltid svårt att begränsa mig. Mitt tyngsta redigeringsarbete ligger alltid i att behöva sitta och plocka bort.
  • Skriver alltid på dator. Dels kan man manipulera texten direkt, sedan tar det för lång tid att skriva för hand.

8. Vilken av dina texter som du har skrivit under årens lopp är du mest nöjd med?

Jag måste säga att det är Drakhornet, min debutbok som kommer ut nu under våren. Aldrig förut har jag gjort ett sånt grundligt arbete. Inte bara att skapa världen, finna karaktärerna, faktiskt skriva hela boken, utan dessutom att redigera den, igen, och igen och igen. Inget annat textarbete jag gjort kommer i närheten av antal timmar och liter av kreativt svett.

9. Har du upplevt ett riktigt skrivflow (dvs. när du har varit så inne i skrivandet att du glömt bort tid och rum) någon gång? Berätta!

När man är inne i en berättelse eller en scen som man brinner för så är det alltid så. Man är liksom ”in da zone!”. Sedan finns det kapitel som man vet att man måste skriva (för att få berättelsen att hänga ihop) men där inspirationen tryter. Då får man helt enkelt parkera rumpan framför datorn och skriva ändå. Orden måste ut.
10. Har du upplevt en rejäl skrivkramp? När? Hur kändes det?

Nej faktiskt inte. Då har jag alltid låtit det vila ett tag, spelat lite dataspel, läst något, eller skrivit på något annat. Enligt min erfarenhet är skrivkramp inte så mycket just kramp, utan att man kommit till ett avsnitt i berättelsen där man känner att den narrativa strukturen inte riktigt bär. Då har man ett strukturellt problem. Då måste det få vila lite, så ens undermedvetna, och senare ens analytiska del av hjärnan kan lösa det.

11. Har du någon gång läst en text som du önskar att du hade skrivit själv? Vilken? Varför?

Jag önskar att jag hade skrivit The Last Question av Isaac Asimov. Varför? För att den är fullständigt briljant! Speciellt med tanke på att den skrivs 1956.

12. Vilken typ av text tycker du bäst om att skriva (t.ex. novell, krönika, blogginlägg osv) ?

Jag är lite allätare. Blogginlägg är kul. Likaså noveller, för det finns saker man kan göra i det formatet som inte går att göra annars. Men det roligaste är självklart att greppa tjuren vid hornen och skriva på en roman. Det är den stora utmaningen.

13. Feedback: Minns du något som en responsgivare har tipsat dig om (vad gäller ditt skrivande). Har du fått respons som du aldrig kommer att glömma?

Jag har fått så mycket respons av så många olika personer att de alla börjar flöda samman i ett enda blurr. Men varje liten pusselbit har jag gjort att jag kunnat bli en bättre författare. Jag är oändligt tacksam till alla som har gett mig stöd, tankar och konstruktiv kritik.

by Oskar Källner -

Här är titeln på min bok!

Jag har ju tidigare lovat att i februari skulle jag avslöja titeln på min bok. För de som följt processen blir det ingen större överraskning. Jag tänker följa fantasykonventionerna och ge den ett kort, koncist namn som luktar mycket fantasy, men som förhoppningsvis sticker ut en aning och väcker nyfikenhet.

Boken kommer att heta: “Drakhornet.”

Läs mer om hur jag resonerar kring titeln på debutantbloggen …

författande
by Oskar Källner -

Debutantbloggen: Är det okey att ge ut själv?

författande

Ännu ett inlägg på debutantbloggen. I detta inlägg förklarar (och försvarar) jag varför det är okey att ge ut sin bok själv, utan att ens manus måste passera genom förlagens nålsöga.

Detta blir det sista debutantblogg-inlägget som jag aviserar på Munins Skärvor. Då inläggsfrekvensen är högre på Debutantbloggen så är jag rädd för att Munins Skärvor snart enbart skulle bestå av en massa hänvisningar.

Och det vore ganska trist.

Men lägg gärna in Debutantbloggens RSS i din feed och följ med i debatten. Det ser ut att bli väldigt intressant.

författande
by Oskar Källner -

Författarskap: Premiär för mig på debutantbloggen

författande

2011 är det år då det ska ske. Det år då min första bok publicerades. Hur kan jag vara så säker på det? Har något av förlagen jag skickat manus till ringt och sagt “Hej! Vi älskar ditt manus. Vi vill ge ut det.”?

Nej.

Men jag har bestämt mig. Jag väntar fortfarande på svar från några förlag. Men om de inte svarar med ett “ja” den här gången, så gör jag det själv. Jag ska alltså starta ett eget förlag. Det innebär väldigt mycket jobb, med FA-skattesedel, bolagsregistrering, tryckerikontakter, illustrationer, förlagshemsida, ISBN-koder, EAN-koder, distribution, o.s.v.

Men jag är beredd att göra det. Av en enda enkel orsak. Texten måste få komma ut. Den måste få leva, eller dö. Så nu satsar jag.

Jag har fått den stora äran att under 2011 skriva på debutantbloggen.se. Där har debuterande författare under de senaste två åren fått skriva av sig sin ångest, sina drömmar och sina glädjeämnen.  För er som vill följa mig i min strävan, så är ni välkomna dit.

http://debutantbloggen.se/

Tack!

författande
by Oskar Källner -

Författande: Ett stålbad väntar förlagen

Jag har under en längre period försökt att bli förlagd hos något av de stora förlagen. Det är inte lätt. De publicerar bara in 2% av alla manus de får in. I över hundra år har förlagen på sätt och vis haft en monopolsituation när det kommer till att textspridning i vår kultur. De har kontrollerat böckerna och tidningarna. I alla fall all text som spridits i några större upplagor. Ingen annan har haft råd med tryckkostnaderna.

Men i och med den digitala revolutionen så har saker och ting förändrats. Ännu har inte förlagen gått igenom samma omskakande process som musikindustrin. Men snart kommer pappersböcker att vara lika gammaldags som LP-skivor. Jag tror att vi snart kommer att få se en uppsjö av alternativa textdistributörer som tar vara på de nya möjligheterna. Men vad behöver man då förlagen till? För tillfället är det fyra saker som de gör.

1. Kvalitetskontroll av texten.
2. Formgivning av boken.
3. Kontakterna med tryckeriet.
4. Distribution.
5. Marknadsföring

Plötsligt behöver inte längre böcker trycktas på papper. De kommer alltid att finnas kvar. Men mer som mementon att ställa i bokhyllan. Majoriteten av våra böcker kommer att vara e-books. Då behövs inget tryckeri, och distributionen är omedelbar över internet.

Att framställa en e-book är också väldigt enkelt. Det finns utmärkta gratisprogram att använda. Sedan behöver man en bra illustratör och någon som kan layouta boken. Men det kryllar av frilansande illustratörer. Visserligen får man ta pengen ur egen ficka, men sånt går alltid att ordna. Om man inte har råd så kan man skaffa Adobe Photoshop samt Indesign och göra jobbet själv.

Så kommer vi till marknadsföring. Det är egentligen förlagens starkaste kort, och något de borde värna hårt om. Men tyvärr har jag hört från flera författare att de mer eller mindre fått marknadsföra sina böcker själva. Förlaget har ställt upp med tryckgrejer och sånt, men i övrigt har de inte gjort så mycket. Detta varierar så klart starkt mellan olika författare, beroende på vad förlaget tycker är värt att satsa på. Men ändå. Man tycker att förlagen borde vara medvetna om framtiden och därför hålla dessa kort närmare bröstet.

Så till slut har förlaget bara en enda sak var som de är riktigt starka på. Kvalitetskontroll. Att vara en duktig redaktör som sätter sig in i en bok och ger konkreta förslag, ja kanske till och med själv är med och redigerar texten. Det är ett heltidsjobb! Och det är hårt slit som förtjänar all respekt. Det blir svårt för författarna att få hjälp med sin text, utan en redaktör. Ja, detta är nog det som är svårast att klara sig utan. Samtidigt tror jag ändå att frivilliga redaktörsgrupper bestående av insatta läsare samt andra författare likväl kan vara ett ställe att lägga fram nya texter och få hjälp. Jag tror att många författare kommer att slå sig samman och stötta varandra i processen att bli bättre.

Men är det inte så att många “vanliga läsare” bara vill läsa sånt som är släppta på förlag? För borgar inte det ändå för en viss kvalitet? Vem vill vada genom tusentals skräphistorier i jakten på något som är riktigt bra?

Detta är självklart ett problem. Men saken är den att även om något är utgivet på ett stort förlag så innebär inte det att det alltid är kvalitet. Det räcker ofta med att författaren är känd. Kanske är han politiker, eller advokat, eller båda. 😉 Och då inser förlaget att de kan tjäna pengar, och struntar i kvalitén.

Även här ser jag en framtid där duktiga frilansande författare kommer att lyftas upp över strömmen av skräp. De kommer lyftas fram av internetcommunityt, genom bloggar, twitter och facebook. På så sätt kommer det bästa ändå att lyftas ovanför ytan och nå “kritisk massa.”

Förlagen står inför en framtid med lika systemomvälvande förändringar som den musikindustrin precis genomgått.

Stålbadet väntar.

författande
by Oskar Källner -

Författande: Nya manuset klart

Igår skrev jag de sista raderna i bokens sista scen. Nu är den klar. Eller rättare sagt, nu är den första BETA-version klart.

Det finns fortfarande mycket arbete att göra. Den har redan genomgått en språklig och scenstrukturell revidering. Nu ska jag gå igenom hela boken och göra en så kallad “line-edit.” Det innebär att man försöker kapa bort så mycket onödig text som möjligt. Att man kritiskt granskar varje grupp med meningar, för att se om man kan kapa ord, eller hela stycken.

Man gör en “line-edit” för att snabba upp språket och få en mindre pratig stil. Vissa författare menar att man ska skala bort så mycket som 10%. Jag tror inte att jag kommer att klara det. Texten har redan reviderats och slimmats flera gånger och det får inte bli så spartanskt att man förlorar meningsbärande innehåll.

Samtidigt håller jag på och kollar med framsidans illustration. Utan att säga för mycket så händer det grejer. Känns väldigt spännande. 🙂

Jag tror att boken kommer att finnas ut till försäljning någon gång under våren. Förhoppningsvis under mars månad. Men vi får se vad tiden lider och vilka möjligheter som öppnar sig.

författande
by Oskar Källner -

Författande: Vad ska boken heta?

Skrivandet börjar närma sig sitt slut. Jag har fortfarande revideringar kvar att göra. Jag kom så sent som idag på en ny idé jag bara måste implementera. Det kommer att styrka huvudstoryn något grymt, men samtidigt måste flera scener skrivas om. Ändå känns det som att jag kan se horisonten.

Snart är det klart. Eller klart och klart. Det finns många författare som säger – och jag tror att de har rätt –  att man slutför aldrig en bok, till slut överger man den.

Men vad ska babyn… nej förlåt, jag menar så klart boken heta? Jag har hela tiden haft ett arbetsnamn. Men då jag fick klyva boken i två och strukturera om historien så hamnade arbetsnamnet på del två. Frågan är vad jag ska kalla del ett. Jag har några alternativ. En av dem är min klara favorit. Men jag säger inte vilken.

Jag skulle nämligen vilja ha lite hjälp med att välja en bra titel. Det är inte alltid lätt att göra det själv. Man är liksom för nära sitt arbete.  Jag har fyra alternativ än så länge:

  • Drakhornet
  • Dryadens kyss
  • Arvingen
  • Bäckahästen

Till höger har ni möjlighet att rösta på den som ni tyckte var bäst. Kommentera gärna också. Huvudsaken är att jag ser vilka som funkar och vilka som inte funkar.  Jag är även öppen för förslag. (Kan vara svårt utan att ha läst manus, men ändå.)

Det är nämligen inte helt lätt att fixa en bra titel till en fantasy, det är alltid en balans mellan det riviga och det klyschiga. (Som hela genren i sig skulle man kunna säga, om man var lite elak, vilket jag inte är, så det säger jag inte. 😉 )

Det finns otaliga exempel på titlar där man undrar vad förläggarna egentligen tänkte på. För det är ofta förläggarna och inte författaren som slutligen bestämmer titeln. Klyschorna står som spö i backen. Men samtidigt som det inte får bli klyschigt så måste ändå titeln ringa “fantasy” i öronen på prospektiva köpare. Därför kan inte boken heta vad som helst. Skulle jag kalla den för “Din olidliga närvaros lättnad,” skulle alla tro att det var en Twilight ripoff, eller i värsta fall en Harlequin. 😀

Det finns även generatorer för fantasytitlar. Som den här. Väldigt roligt, men inte speciellt användbart.

Så snälla lägg din röst, och hjälp mig sortera bland alternativen.

författande
by Oskar Källner -

Författande: Spännande tider.

Jag har inte spelat så mycket senaste veckorna. Det är för att jag lägger nästan all ledig tid på min andra stora passion, skrivandet. Jag håller på och skriver på en fantasyserie förlagd till det tidiga 1800-talets Sverige. Mer exakt börjar historien 1809 när Sverige precis har förlorat Finland, hela riket står inför kollaps och kungen avsätts.

Mitt i natten, under mystiska omständigheter, förs Erik Mariasson, en ugn stallpojke, ut från Stockholm. Han vet inte riktig vad som händer. Men han förstår att han inte har något annat val än att fly. Han hamnar hos Kyrkoherde Kloo uppe i ett litet brukssamhälle i Kilsbergen. Snart får han nya vänner, och nya fiender. Där bor också Hanna som ska giftas bort med en tre gånger så gammal man. Hon söker sin frihet, men vet att priset kommer bli högt. Samtidigt är de är inte ensamma. Det finns varelser i skogen, och alla är inte vänligt inställda. Snart är Erik och Hanna indragna i en kamp på liv och död med krafter de inte riktigt förstår.

Mitt första manus var klart för lite mer än ett år sedan. Men det är verkligen en ödmjukande (för att inte säga förkrossande) process att skicka in till förlag efter förlag, och bara få refuseringsbrev tillbaka. De flesta breven var bara de vanliga standardformuleringarna. ”Vi måste tyvärr meddela att ditt manus inte passar in i vår utgivning för tillfället.” Men det var några som faktiskt skrev personliga brev med lite konstruktiv kritik.

Jag förstod till slut att boken hade två problem. Den var för lång, och för komplicerad. Jag tyckte själv inte det. För den var på 150 000 ord, ganska exakt samma storlek som Tolkiens ”Sagan om kungens återkomst.” Men när jag grunnade på det lite mer så insåg jag att Tolkien inte skrev för tonåringar, utan för vuxna. En vanlig bok för den yngre publiken ligger på mellan 90 000 till 100 000 ord. Det är t.ex. ganska exakt längden på den första Harry Potter boken.

Sedan analyserade jag berättarstrukturen. Det är inte lätt att ta ett kliv tillbaka och skärskåda sitt eget manus. Men jag var tvungen. Då insåg jag att jag hade ungefär sex olika trådar i berättelsen. Alla var inte parallella med varandra. Vissa påbörjades när andra avslutades. Men det var ändå för mycket. Jag hade helt enkelt, som tydligen ofta händer när man skriver sin första bok, blivit överexalterad och försökt klämma in alla idéer på en gång. Men så fick jag en kommentar av min pappa (som trots att han egentligen inte gillar fantasy ändå läst manuset).

”Men om den är för lång. Kan du inte dela den? Det händer ju en hel del där i mitten.”

Jag insåg att han hade rätt. Det fanns nog med material för att kunna konstruera ett nytt slut i mitten. Då kunde man dessutom på ett bättre sätt knyta ihop de första trådarna, utan att förändra utgångspunkten för del två. Jag hade redan en skön, lätt psykotisk, antagonist i första delen. Så det var inga problem att bygga historien mot ett klimax . Allt jag behövde göra var att förstärka min antagonists karaktärsdrag och ge hans historia mer utrymme.

Så nu är mitt gamla manus uppdelat i två. Av de sex gamla historietrådarna har de båda manusen fått tre var. Det blev en hel del plockande med scener, och en rejäl revidering av hela texten för att få allt att hänga ihop. Men det fungerar. Och det känns som att del ett blir en mycket starkare bok.

Och den är mindre. Jag är inte riktigt klar än. Men jag tror att jag landar på 90 000 ord. Perfekt för en tonårsfantasy.

by Oskar Källner -

Mass Effect – kapitel ett – ur ett narrativt perspektiv

Igår kväll spelade jag Mass Effect för första gången. Jag vet att det är ungefär tre år efter alla andra, men när det släpptes ägde jag inte ens en Xbox så jag missade det. Skaffade det för flera månader sedan, men det har ändå blivit stående i hyllan. Lite konstigt då jag älskar bra scifi. Men det har inte känts rätt. Tills igår.

Så jag körde igenom första kapitlet: Eden Prime. Det var en trevlig upplevelse med bra grafik och riktigt skön musik. Men då min förra artikel handlade om narrativa tekniker för att kroka läsaren/tittaren/spelaren så fort som möjligt, kunde jag inte låta bli att mentalt bocka av den ena punkten efter den andra.

Varning. Resten av artikeln innehåller spoilers för Mass Effect. Om du inte spelat det så kanske du inte vill läsa. Eller det kanske du vill ändå. Vill bara varna… 😉

Försätt genast din protagonist i stor fara och visa läsaren hans emotionella respons.

Shepard och hans gäng av soldater kastas omedelbart in i hetluften. Den fredlig kolonin Eden Prime är under attack av Geth, en artificiell livsform (robotar).  Under en arkeologisk utgrävning fann nämligen kolonisterna en datasond från en uråldrig försvunnen civilisation. Geth verkar vara där för att stjäla den. Nu måste Shepard och gänget skjuta sig igenom fienderna och hämta den innan den faller i orätta händer. Så faran är mycket stor. Vi får inte så mycket emotionell respons från Shepard, däremot får vi gott av den varan från de andra soldaterna, samt de kolonister de möter på vägen. På så sätt inskärps den mörka stämningen.

Låt gärna din protagonist, eller någon som han håller kär drabbas av en gruvlig orättvisa

Ingen kan väl påstå att Shepard höll Nihlus kär. Men han var ändå någon slags förebild, en blivande mentor om inte annat. Respekterad och kanske fruktad. Och så blir han skjuten i ryggen av Saren, någon han tror är en kollega och vän. Scenen är konstruerad för att man ska känna agg gentemot Saren och framställer honom som en iskall mördare. Jag är säker på att man kommer att ha hämnats Nihlus innan spelet är slut.

Släng in läsaren mitt i en händelse som skapar frågor

Hela attacken är ett enda stort frågetecken. Varför har Geth kommit fram nu? Efter att ha gömt sig i två hundra år? Vilken är Sarens relation till dem? Vad var det för information i sonden? Vad är det för visioner som Shepard har får efter att ha rört vid den?

Presentera bitar av världen, men gör det helst i dialogform så att man kan lämna saker oklara och ofullständiga.

Det riktigt kryllar av extrainformation. Ibland är det rena dispositionen, vilket kan göra dialogerna lite orealistiska. Men det gör inget. Man får ju reda på så mycket intressant. 🙂 Man lär sig om: Den galaktiska civilisationen med Rådet i  Citadelet och deras Specters, människornas politiska situation gentemot andra raser, Eden Primes historia, den försvunna Protheanska civilisationen, och mycket, mycket mer…

Använd dialoger som visar att karaktärerna har ett liv.

Under tiden på marken talar först Jenkins och sedan Ashley hela tiden om hur vackert Eden Prime var innan attacken. Genom att sätta den förödelse man ser i relation till deras minnen skapas en starkare kontrast till hur illa läget är.

Ge karaktärerna något som är unikt för var och en.

Riktigt så långt kom vi inte under första kapitlet. Shepard modifierar man ju själv till den person man vill ha.  Så hon är nu den unika soldat jag plockad fram. De andra karaktärerna är fortfarande en aning platta.

De enda som utmärkte sig en aning är Jokern som verkar vara “Den rappa käften” och Kapten David Anderson som verkar vara “Den gamla och visa med auktoritet att leda.” 🙂 Men jag har känslan av att fler personer mycket snart kommer att få kött på benen.

Annars ser jag fram mot att äntligen få sätta tänderna i detta spel. Vem vet… om andan faller på så kanske jag återvänder till det i någon framtida artikel.