by Oskar Källner -

Andra delen av Farfarsparadoxens Batmanspecial

Så är andra delen av Farfarsparadoxens Batmanspecial släppt. Medverkande är jag och Andreas Ljungström. Det tog ett litet tag, men den som väntar på något gott …

I detta avsnitt går vi in på de riktigt brutala serienumren. Hur vi som barn läste A Death in the Family, där Jokern slår ihjäl Robin med en kofot! Om The Killing Joke där Jokern skjuter en försvarslös Barbara Gordon så svårt att hon blir förlamad, och om Batmans reaktion och ansvar i all denna död.

Vi har också läst uppföljaren till Frank Millers The Dark Knight Returns, så fint kallad The Dark Knight Strikes Again (Eller DK2 helt kort). Slutligen dyker vi lite djupare i Arkham-spelen och funderar på om det kanske inte är där, i spelens värld, som de bästa representationerna av Batmanuniversumets karaktärer ändå finns.

Du kan lyssna via iTunes och direkt från Farfarsparadoxens hemsida.

 

by Oskar Källner -

Munins skärvor blir talbok.

Munins skärvor har blivit 172 mb talbok. Känns grymt bra. Jag fick brevet i veckan från MTM som informerade mig om att Munins skärvor blivit efterfrågad av personer med läsnedsättning. Därför har nu MTM (Myndigheten för tillgängliga medier gjort boken tillgänglig som talbok.

Det är viktigt att observera att en talbok från MTM inte är samma sak som en ljudbok. En talbok produceras för att människor som inte kan läsa tryckt text ska kunna ta del av en bok som tal. En ljudbok lånas från biblioteket, men finns bara tillgänglig för de som har behov. Förr använde man kasettband och sedan CD-skivor. Idag finns det en grymt smidig app så man bara kan strömma rakt ner i telefonen. En ljudbok i kontrast produceras av ett förlag och säljs sedan kommersiellt. Vem som helst kan köpa en ljudbok.

Jag blir alltid lika glad när något jag skrivit blir talbok.Enligt min mening är biblioteksväsendet något av det viktigaste vi har i landet. Vi behöver bibliotek för att vara en upplyst civilisation.  Därför är det också viktigt att alla ska ha tillgång till litteratur, oavsett om de har en läsnedsättning eller inte.

Detta är inte första gången något jag gjort blir talbok. Både Drakhornet och Skogens hjärta, samt novellerna Yi och Vägen till stjärnorna, har blivit talböcker tidigare. Men det är ändå alltid lika roligt att få brevet i handen och veta att ens böcker nu finns tillgängligt för så många fler.

En ljudbok läses ju ofta in av skådespelare som dramatiserar texten. Så är det inte med talböcker. I min (begränsade) erfarenhet så verkar snarare talböcker ofta läsas in av en tämligen neutral uppläsare. Vad som är bäst är nog en smaksak. Lyssna själv och avgör. Man kan nämligen lyssna på ett smakprov. Klicka här för att komma till Munins skärvor och smakprovet.

 

by Oskar Källner -

Munins skärvor får fin recension från BTJ

Det finns en recension som betyder mer än alla andra. Det är recensionen från Bibliotekstjänst (BTJ.) Varannan vecka skickar de ut ett häfte till Sveriges alla bibliotek med recensioner på nya böcker. Eftersom BTJ är ensamma med den sortens service gentemot biblioteken är en bra recension i häftet mycket värdefull. Det kan vara skillnaden mellan en handfull sålda böcker eller flera hundra.

Därför var det extra roligt att få läsa BTJs recension av Munins skärvor. Den var översvallande positiv. Enligt reglerna får man inte redovisa hela recensionen. Vilket inte är så konstigt. Just recensionerna är ju BTJs USP (Unique Selling Point.) Så här kommer den nedkapade versionen:

“Novellerna utgör en provkarta över fantastikens undergenrer: klassisk science fiction … dystopi med Hungerspelen-touch, samt Lovecraft-inspirerat köttigt mörker och ren skräck i realistisk miljö. Oskar Källner behärskar hela spektret och skriver med egen röst, berättar i vissa fall originellt, ibland snarare som epigon, men alltid fängslande. Det språkliga uttrycket varieras effektfullt efter berättelsernas stil … Munins skärvor är inte bara mycket läsvärd i sig utan också användbar i litteraturundervisningen, som genreexempel och som skrivinspiration.”

– Agneta Edwards på Bibliotekstjänst

by Oskar Källner -

Stormvinge – En ny slags hästbok

Det är med glädje och stolthet jag presenterar min nästa bok: Stormvinge. Illustrationen är gjord av Andreas Raninger och omslag och typografi är gjord av Morten Ravnbö på Ravnbö design.

Det finns en orsak till varför det blev just en hästbok. När jag var åtta år gick vi med klassen till skolbiblioteket. Där, uppe på en hylla. hittade jag Svarta hingsten av Walter Farley. Jag minns fortfarande hur jag tog ner den och granskade omslaget. Min fröken undrade om den inte var lite för tjock för mig. Men jag hade bestämt mig. Jag bara skulle läsa den. Det var min första “riktiga” bok utan bilder. Det var också min första riktigt starka läsupplevelse som kom att skapa en livslång läshunger. Nu när jag skriver mina egna böcker så ville jag skapa något som en tribut till Walter Farley. Så jag skrev Stormvinge.

Som ni kan se på omslaget så är denna hästbok lite annorlunda. Historien utspelar sig i en värld med flygande hästar. Men det är inte en fantasyvärld utan i bakgrunden döljer sig ett science fiction-universum. Vad jag vet är jag först med att skriva en genreblandning av hästbok och science fiction. Här är baksidestexten:

Minna älskar att flyga men får bara göra det på gamla Lera. En dag trotsar hon sin farbrors order och flyger djupt in bland bergen. Där hittar hon en rasande vildhingst med bruten vinge. De attackeras av pumor och Minna blir strandsatt med vildhingsten som enda sällskap. Omgivna av rovdjur tvingas de samarbeta för att överleva.

Detta blir början på ett oväntad vänskap med vilda kappflygningar och rafflande äventyr. Men det finns andra som är ute efter hingsten. Så när lömska planer hotar familjens ranch måste Minna satsa allt för att vinna, även om det kan kosta henne livet.

Planen är att släppa boken lagom till bokmässan Andra Världar på Berättarfestivalen i Ljungby den 13:e juni. Beställningen är lagd hos tryckeriet, så nu är det bara att hoppas att det inte blir något strul.

 

by Oskar Källner -

Intervjuad i Biblioteket i fokus

Idag publiceras majnumret av Biblioteket i fokus. Det är en tidning med en total upplaga på 55000 ex som skickas ut till en majoritet av Sveriges bibliotek. I samband med släppet av Munins skärvor blev jag tillfrågad om jag ville ställa upp för en intervju. Det ville jag självklart!

Här är nu hela intervjun. Du kan antingen plocka på dig ett pappersnummer på närmsta bibliotek, eller du kan läsa hel tidningen online som PDF. Läser du PDFen finns min intervju på s26-27. Läser du från mobil eller föredrar bloggformatet, så är det lättast att läsa intervju direkt på deras hemsida.

Men läs gärna hela tidningen om du har möjlighet. Bland annat innehåller den en riktigt intressant artikel om rysk postapokalyptisk litteratur på s16-19, samt en intervju med den ryska författaren Nick Perumov på s20-21.

 

by Oskar Källner -

Pratar om Batman i Farfarsparadoxen


Jag är tillbaka i Farfarsparadoxen.Denna gång pratar vi om allas vår Läderlappen, eller som han allmänt kallas nuförtiden: Batman. Vi pratar om vår personliga uppväxt med Batman och vad han betytt för oss. Om Batmans psykologi, hans galna fiender (för många av dem är bokstavligt talat spritt språngande galna), om Frank Millers The Dark Knight Returns från 1986, om TV-serien från 1966, om filmerna, Arkham-spelen, ja allt!

Det fanns så mycket fascinerande att diskutera. Tiden gick och vi märkte det knappt. Därför är denna Batmanspecial uppdelad i två avsnitt. Detta är första delen. Lyssna via iTunes eller direkt på Farfarsparadoxens hemsida.

by Oskar Källner -

Snygg postapokalyptisk kortfilm satt i Stockholm!

För två dagar sedan släpptes en riktigt snygg science fiction-kortfilm satt i ett postapokalyptiskt Stockholm.Vi är ju inte direkt överösta av svenska science fiction-filmer, så det är väldigt roligt att se ett framtida, förfallet Stockholm med sina bekanta miljöer, snarare än ännu en version av ett förött New York.

Teamet bakom filmen leds av Andrée Wallin. Han har även jobbat med den kommande Star Wars-filmen, men även med senaste Godzillafilmen och tv-spelet Halo. Kortfilmen följer ett gäng soldater som ska utföra ett uppdrag i zon 3, några höghus i närheten av Globen. Men något väntar på dem i mörkret.

Det står To be continued på slutet. Jag hoppas verkligen att det kommer fler episoder där de fokuserar mer på karaktärer, dialog och världsbygge. De har bevisat att de kan göra snygga effekter, låt oss se om de kan regissera en riktigt bra historia också.

 

by Oskar Källner -

Idag släpps Waiting for the Machines to Fall Asleep

Idag släpps Waiting for the Machines to Fall Asleep. Det är den första antologin jag medverkar i på engelska. Dock är det ett svenskt förlag som ger ut och det är enbart svenska författare. På så sätt är det ett intressant experiment. Vi svenskar är så extremt vana vid att konsumera Science Fiction från andra länder, främst från den anglosaxiska sfären. Vilken sorts dragningskraft har egentligen svensk SF för resten av världen?

Scandinavian Crime har ju blivit en egen genre över hela världen, för att det finns faktiskt något speciellt svenskt i våra deckare. Det som ofta pekas ut är djuplodande sociala teman och starka kvinnor. Men hur är det då med SF? Finns det något speciellt svenskt där också, med potential att slå an en sträng hos en internationell publik?

Det nordiska vemodet verkar i alla fall ha slagit igenom. I alla fall om man ser till recensionen som jag länkade till igår. Ska bli intressant att följa antologins resa och se om det finns fler aspekter som plockas upp av fler recensenter.

Omslagsillustrationen är gjort av den alltid lika lysande Andreas Raninger. Han har även gjort illustrationen till min novellsamling Munins skärvor och till den kommande hästboken Stormvinge. Läs gärna intervjun jag gjorde med Andreas i januari.

Mitt eget bidrag heter One Last Kiss Goodbye. Mest av allt är den egentligen ett relationsdrama. En ung kvinna återvänder efter en lång rymdresa. Hon har färdats nära ljushastigheten och medan hon varit borta har åren gått på jorden. Hon tar sig ut till en stuga i skogen och den gamle man som bor där blir både arg och chockad över att se henne. Men hon har ett ärende, och hon tänker inte ge sig.


Antologin har totalt 26 noveller, så det finns mycket att läsa:

”Melody of the Yellow Bard” – Hans Olsson
”The Rats” – Boel Bermann
”Getting to the End” – Erik Odeldahl
”Vegatropolis – City of the Beautiful” – Ingrid Remvall
”Jump to the Left, Jump to the Right” – Love Kölle
”The Order of Things” – Lupina Ojala
”To Preserve Humankind” – Christina Nordlander
”The Thirteenth Tower” – Pia Lindestrand
”Punch Card Horses” – Jonas Larsson
”The Philosopher’s Stone” – Tora Greve
”A Sense of Foul Play” – Andrew Coulthard
”Waste of Time” – Alexandra Nero
”The Damien Factor” – Johannes Pinter
”Wishmaster” – Andrea Grave-Müller
”Quadrillennium” – AR Yngve
”Mission Accomplished” – My Bergström
”The Road” – Anders Blixt
”Lost and Found” – Maria Haskins
”The Publisher’s Reader” – Patrik Centerwall
”Stories from the Box” – Björn Engström
”The Membranes in the Centering Horn” – KG Johansson
”One Last Kiss Goodbye” – Oskar Källner
”The Mirror Talks” – Sara Kopljar
”Keep Fighting Until the Machines Fall Asleep” – Eva Holmquist
”Outpost Eleven” – Markus Sköld
”Messiah” – Anna Jakobsson Lund

by Oskar Källner -

Första recensionen av Waiting for the Machines to Fall Asleep

Imorgon släpps science fiction antologin Waiting for the Machines to Fall Asleep. Den är visserligen på engelska men samtliga författare är svenskar. Jag tänker skriva mer imorgon om mina tankar runt antologin, men redan nu har den första recensionen kommit.

Jag deltar i antologin med novellen One Last Kiss Goodbye. Så här skriver recensionsmagasinet Tangent om den:

Oskar Källner contributes “One Last Kiss Goodbye,” where a woman goes to the house of an older man, who is shocked and angry to see her. They were married, but she had gone into space and time dilation has taken its toll. This is a strong emotional setting and the problems of the two are both realistic and sad.

Känns kul att han kände en “strong emotional setting.” Det var precis det jag gick in för.  Recensenten gillar över lag antologin min finner den lite (för) mörk och dyster. Världen går under i en merpart av historierna och det är mycket som recensenten upplever direkt fatalistiskt. Läs gärna hela recensionen.

Jag tycker det är en intressant aspekt. För mitt bidrag är inte heller direkt något munterpiller, även om det finns ett slags hopp på slutet. Hur kommer det sig egentligen att vi svenskar tycker om att skriva, och dessutom uppskattar att läsa, tämligen mörk och bister scifi, skräck och inte minst deckare? Vi har ju en av de högsta levnadsstandarderna i världen, vi kommer alltid högt på World Happines Report (5:e plats år 2013) och har jämförelsevis det extremt bra. Varför har vi då inte mer positivistisk litteratur? Vad är det med mörkret som lockar så?