“Att dö väl” är en actionfylld science fiction novell av Eva Holmquist och Oskar Källner.
Mänskligheten står inför utrotning. Grendlarna, en ras av ostoppbara krigsmaskiner, förtär värld efter värld. Hanna, en ung djurtämjare, och Lena, en av kolonialmaktens främsta exobiologer, kastas rakt in i ett uppdrag som kommer att avgöra hela mänsklighetens framtid.
Den här veckan finns e-novellen Att dö väl både att köpa och att låna. Det är det första verk som jag skrivit tillsammans med en annan författare. Hur projektet startade kan du läsa om i det här inlägget och Oskar ger sin bild av samarbetet i det här inlägget.
Jag var ärligt talat en smula nervös inför projektet, eftersom jag skriver utforskande medan Oskar planerar betydligt mer innan projektet. Det började också lite tufft innan vi lärde oss mer om varandras arbetsprocesser. När det gäller innehållet var vi nämligen förvånansvärt överens. Vi triggades av samma typ av idéer, vilket gjorde att det idémässigt verkligen blev win-win från första stund.
Våra olika arbetsprocesser krävde mer arbete innan vi förstod varandra fullt ut. Det är förvånansvärt mycket som du som författare gör utan att reflektera över. Dessa saker behövde nu kommuniceras till den andre. En bieffekt av detta är att det har gjort synsätt, arbetssätt och annat mycket tydligare för mig själv. Exempelvis så skriver jag många berättelser med flera olika perspektiv. Det har gjort att jag har en känsla för hur ofta och när jag tycker att det är dags för perspektivbyte. Det här är inget jag har reflekterat särskilt mycket över, men det blev mycket tydligare när jag behövde förklara varför jag tyckte att vi borde byta perspektiv.
En annan sak handlar om att när slutet börjar närma sig och intensiteten trappas upp så vill jag att tempot ökar. Av den anledningen vill jag inte införa nya begrepp som inte läsaren stött på tidigare, eftersom det sänker tempot. Min första lösning var att helt enkelt byta ut ordet mot ett mer neutralt (vilket inte var den mest optimala lösningen). Efter diskussioner kom vi fram till den mycket bättre lösningen att istället introducera begreppet tidigare. Då lyckades vi få med det mer precisa begreppet samtidigt som vi kunde hålla uppe tempot. Hade jag inte förklarat varför jag inte ville ha det begreppet där så hade vi antagligen landat i en mycket sämre lösning. I ett samarbete är det viktigt att förklara varför du tycker det ena eller det andra och då kunna väga för- och nackdelar eller hitta en mycket bättre lösning…. 🙂
I det här samarbetet lyckades vi nästan alltid hitta en ny lösning som var bättre än någon av dem vi innan själva kommit på. Det var mycket det som skapade magin som uppstod i samarbetet.
Jag har alltid älskat när jag tillsammans med andra kan brainstorma för jag upplever att den energi som blir av våra olika idéer som föder varandra och de unika idéer som blir i samarbetet är helt otroligt. Det är nog också p.g.a. att jag älskar det kreativa idéskapandet som jag älskar att skriva första utkastet (och inte är lika förtjust i redigeringen). I det här samarbetet blev energin från att brainstorma tillsammans med en annan författare helt otrolig. Bara den känslan gör det värt att samarbeta med någon annan.
Men det var inte bara idéskapandet som gjorde att det här projektet blev så givande som det blev… Vi har alla olika styrkor och svagheter och genom att vi redigerade hela novellen båda två (gång på gång på gång… 😉 ) kunde vi fånga det som kunde förbättras och tighta till det ett extra varv. Också genom att formulera varför vi tyckte på ett visst sätt så blev det tydligare för oss båda från vilka kriterier vi gjorde bedömningarna.
Vad var det då som var trixigt? Ja, det är naturligtvis så att för vissa formuleringar var vi tvungna att välja en väg. Därför finns det vissa formuleringar som jag skulle vilja ändra och andra som Oskar egentligen skulle vilja ändra. Missade planteringar var en annan sån frustration emellanåt. Jag jobbar mycket med att lägga in planteringar i mina texter för saker som ska hända senare. Det funkar alldeles utmärkt om du skriver själv. Funkar mindre bra när du är två som skriver och den andre kanske inte ser planteringen och inser syftet med den. Vi saboterade med andra ord varandras planteringar emellanåt… 😉
Slutligen: Vad krävs för att få samarbetet att fungera? Ja, det centrala är nog prestigelöshet. Bådas idéer måste vara lika mycket värda och du måste kunna acceptera att den andre är inne och petar på dina delar. Du måste också vara öppen för din partners idéer om vad som gör en historia bra eller mindre bra. Allt måste kunna vara öppet för diskussion och i vissa lägen måste du vara beredd att helt enkelt köpa den andres åsikt (och hen måste köpa dina). Du måste också gå in med inställningen att helheten ska bli större än summan av delarna. Med andra ord diskutera för att hitta en ny bättre gemensam lösning och inte bara för att argumentera för att din lösning är bäst…
Det här samarbetet har gett mersmak så jag hoppas på många fler gemensamma projekt… 😉
Eva Holmquist
Idag släpps min nya novellsamling Munins skärvor. Roligt nog fick den två fina recensioner på sin releasedag:
