by Oskar Källner -

Last Exile TV (2003)

Last Exile
TV (2003) 26 x 25min


När jag såg det första avsnittet av Last Exile så var jag nästan lyrisk. Vilken häftigt designad värld! Vilka intressanta karaktärer, vad snyggt allting var animerat! Historien utspelar sig i en värld som befinner sig teknologiskt mellan modern tid och 1800-tal, med stora städer och himmelen fylld av zeppelinarliknande slagskepp.

Världen påminner alltså lite om den i Laputa: Castle in the Sky, Arc the Lad eller Vision of Escaflowne. Här finns det dock inga mecha, istället fokuserar historien kring Claus och Lavie och deras lilla tvåmansplan (Vanship) som det krävs stor skicklighet för att kunna flyga. De arbetar som postbud och hoppas på en framtid som Vanpiloter.

Olika nationer slåss om världens resurser, inom vissa förbestämda ramar. Alla krig övervakas nämligen av “Skråt” (“The Guild”) som ska se till att allt går rättvist till och så att ingen nation får ett riktigt övertag över någon annan. Men något är ruttet i Skråt, de verkar vara mer intresserade av att bevaka sin egen makt än att behålla balansen mellan nationerna.

Så får Claus och Lavie i uppgift att transportera ett brev in i krigszonen. De hamnar mitt i stridigheterna och räddar snart en liten flicka som av någon orsak är jagad av Skråt! Snart är de upp till öronen inblandade i olika intriger och jagade av många olika faktioner, som alla vill åt den lilla flickan.

Har jag ett ord för att beskriva Last Exile så är det nog slöseri! Det fanns så oerhört mycket potential: en mycket intressant värld, djupa och gråa karaktärer, alla med sina egna motiv och loyaliteter. Ändå lossnade serien aldrig riktigt.

Efter avsnitt sex blev den faktiskt riktigt seg. Jag tror mycket beror på att huvudkaraktärna aldrig riktigt lossnar i förhållande till varandra. De förblir deprimerade och splittrade, varför även serien blir deprimerande. Kontrasten till Stellvia of the Universe som jag såg samtidigt var på detta område total, där fanns det sann gemenskap.

Dessutom försvann och dog många karaktärer i Last Exile under anti-klimaktiska förhållanden. Allt som allt känns det som ett väldigt slöseri, det kunde ha blivit så bra…


Mitt betyg: 4/10

by Oskar Källner -

Cowboy Bebop TV (1998)

Cowboy Bebop
TV (1998) 26 x 25min



Bebop är ett rymdskepp, med en udda besättning av prisjägare och drömmare. Där finns Spike, som en gång var torped åt marsianska maffian, men bytte liv efter en incident med en kvinna. Jet, en f.d. polis. Han äger Bebop och gillar att “laga” mat. Faye, en tuff brud i lyxförpackning, som blev infrusen för över hundra år sedan och nu blivit uppväckt utan minnen. Ein, en hyperintelligent hund och Ed, en 12 årig datahacker. De är nästan alltid panka och tar sig an vilket fall som helst bara det betalar bra.

Cowboy Bebop, är en av de där sällsynta serierna där faktiskt alla avsnitt är bra. De har ett fantastiskt persongalleri, med verklig dynamik mellan karaktärerna. De är alla utpräglade personer med drömmar, begär och hopp. Dessutom är varje avsnitt lysande strukturerat och rent tekniskt av högsta kvalitet. För varje avsnitt uppenbaras mer om de olika karaktärernas förflutna, och därmed också, deras framtid. Det är en underbar serie. Se den!

Det finns även en långfilm som heter Knockin on Heavens Door, som utspelar sig mellan avsnitt 22 och 23.

Mitt betyg: 10/10

by Oskar Källner -

Candidate for Goddess TV (2000)

Candidate for Goddess
TV (2000) 12 x 25min (sett 5/12)


Jorden är förintad av elaka aliens,och nu är mänsklighetens sista koloni hotad av samma öde. För att försvara den sista spillran av mänskligheten bygger man ett antal jättelika stridsrobotar (känns det igen) som bara kan styras av unga tonåringar med märkliga krafter. bla.bla.bla…

Har sett denna story tusen gånger förr…. alltid bättre utfört. Författarna till den här serien verkar ha haft total idétorka, och det märks.. Jag orkade med fem avsnitt innan jag tillslut gav upp och la ner den här serien.

Mitt betyg: 1/10

by Oskar Källner -

Blue Submarine no. 6 OVA (1998)

Blue Submarine no. 6
OVA (1998) 3 x 30 + 1 x 50 min


Några årtionden in i framtiden har jordens polarisar smält och hela världen är översvämmad. I oceanerna vimlar det av märkliga genförändrade varerlser som är blandningar mellan djur och människor. Både översvämningarna och de nya varelserna är resultatet av en galen vetenskapsman som fick för sig att människan inte var värld den planet hon bodde på, och därför borde utrotas till förmån för hans nya varelser.

Nu för den sista spillran av mänskligheten en desperat kamp, för att återta sin planet. Till sin hjälp har de topmoderna ubåtar, och det är den blå nr 6, och folket runt omkring, som vi får följa i denna serie.

Den här serien var svår att betygsätta. Den var väldigt stilistiskt och vackert utförd, och det är en mycket märklig och fascinerande värld som man möter. Samtidigt var historien ganska deprimerande, och karaktärerna var inte direkt några man kände inför. Dessutom var de fascinerande elementen ibland på gränsen till äckliga.

Vill du se något annorlunda, som aldrig någonsin skulle ha kunnat produceras i väst (utan möjligtvis i Frankrike/Belgien) så ska du se den här. Om du bara är ute efter lite lättsmält underhållning, låt bli…

Mitt betyg: 5/10

by Oskar Källner -

Banner of the Stars II TV (2001)

Banner of the Stars II (Seikai no senki II)
TV (2001) 9 x 25 + 1 x 35 min


Tredje serien om Lin och Lafiel som började med Crest of Stars. Lin blir strandad på en fängelseplanet som Ahb precis har erövrat från “Förenade Mänskligheten”. Fängelset är uppdelat i en kvinnlig och en manlig halva. Kvinnorna begär, och får beviljat en evakuering. Det giller inte männen som tror att de äntligen ska få lägga vantarna på kvinnorna. Männen gör uppror och försöker ta över planeten för att förhindra att kvinnorna kommer undan.

Lin som sats att övervaka evakueringen fastnar mitt i kriget. Samtidigt är en fiendearmada på väg att tränga in i systemet och Lafiel försöker desperat köpa Lin mer tid.

Enligt min mening höll tyvärr inte den tredje delen samma klass som de två tidigare. Personporträtten är fortfarande intressanta, men historien harvar fast på fängelseplaneten och förlorar fart och därmed intresse. Fortfarande bättre än mycket annat, men man känner sig lite besviken då de två tidigare installationerna var så superbra.

Mitt betyg: 6/10

by Oskar Källner -

Banner of the Stars TV (2000)

Banner of the Stars (Seikai no senki)
TV (2000) 13 x 25min


Andra serien om Lin och Lafiel som börjar med Crest of Stars. Kriget med “Förenade Mänskligheten” har brakat loss ordentligt och Lin tjänar nu som officer på ett litet krigsfartyg där Lafiel får pröva sina oerfarna vingar som kapten. Enorma armador med tusentals rymdskepp manövrerar mot varandra och när det första riktigt stora slaget väl kommer så är Lin och Lafiel mitt i smeten.

Serien fortsätter att glänsa. Fantastiskt bra story och underbara personlighetsporträtt, dialogerna är i en klass för sig. Dessutom är det skönt med en Sci Fi serie där en armada inte består av typ tio skepp (som i Star Trek) utan av tusentals. Det blir en helt annan känsla.

Mitt betyg: 10/10

by Oskar Källner -

Crest of Stars – TV (1999)

Crest of Stars (Seikai no monshô)
TV (1999) 13 x 25min


En helt otroligt bra serie som utspelar sig ett antal tusen år in i framtiden. Galaxen domineras av fem stora imperium av vilka det största och mäktigaste är Ahb imperiet. Ahb folket var från början en genmanipulerad slavras som flydde från sina skapare. Med tiden utvecklade de en egen kultur och har med hjälp av överlägsen teknologi karvat ut sitt imperium ur galaxens stjärnor.

Lin Jinto är en ung man som tillhör aristokratien på en av Ahbväldets lydvärldar. Han sänds till den väldiga Ahbflottan för att tränas i krigskonst och få kulturell förståelse. Där träffar han Lafiel, en av många barnbarn till Ahb imperiets kejsarinna. Lin råkar ut för en värsta sortens kulturkrock då Lafiel är en väldigt komplicerad varelse t.o.m. för en Ahb. Ändå är det något som drar dem till varandra.

Utan förvarning så attackerar de andra fyra imperierna. Under namnet “Förenade Mänskligheten” försöker de bryta Ahbs makt för att återföra Galaxen till de “rena” människorna. In i denna galax av oroligheter och krig kastas Lin och Lafiel tillsammans.

Det har totalt gjorts tre serier om Lin och Lafiel. Nästkommande heter Banner of the Stars. Allihopa är baserade på böcker skrivna av den japanske författaren Hiroyuki Morioka, som också har skrivit filmmanus till Animen. Därför är Animen ovanligt djup och intressant. Ahb kulturen ter sig verkligen mycket främmande, personporträtten är djupa och dialogerna är fullkomligt lysande.


Mitt betyg: 9/10

by Oskar Källner -

Arc the Lad TV (1999)

Arc the Lad
TV (1999) 26 x 25min


Arc the Lad utspelar sig i en värld där mycket av teknologin ligger 1800 tals nivå, men det även finns inslag av high tech. Därtil finns också magi, monster och onda komplotter. Ett flertal olika makter söker dominans i världen och skyarna domineras av deras stora luftskepp, med fruktansvärd eldkraft. I denna värld får vi följa en ung man med en speciell kraft som kastas in i händelsernas centrum, och vars val kan påverka hela världens öde. (Både världsbygget och storyn i serien påminner mycket om två andra serier, Last Exile som är klart bättre, och Vision of Escaflowne som är totalt överlägsen.)

Elk är en ung prisjägare som har en märklig kontroll över eld. Han är besluten att ta sig fram i världen, men plågas av hemska mardrömmar om experiment han utsattes för som lite på något hemligt institut. Snart räddar han räddar en ung kvinna som de olika makterna vill kontrollera och dras så oåterkalleligen in i det stora spelet om makten i världen. På vägen genom alla komplotter får han både oväntade vänner och obetvingliga fiender.

Det känns som om man har sett alltihop förut. Det är en klassisk historia utformad på ett klassiskt sett. Tyvärr var det inte så många av karaktärerna som var så sympatiska, så jag i alla fall slutade bry mig om hur det gick för dem. Desutom finns det ganska många äckliga scener i serien. Männsikor halvt utfläkta och halvvägs förvandlade till olika monster. Jag är inte specielt kräsmagad, men jag tyckte att de vid flera tillfällen gick för långt. Det var helt enkelt inte nödvändigt för storyn, utan var bara med som chockeffekt.

Storyn var ganska deprimernade och lite livlös, utan några intressanta snärtiga vändningar. Den enda karaktären som jag fann riktigt intressant var han som visade sig vara superondingen på slutet. Han hade först haft en roll i bakgrunden som sekreterare för dem man trodde var huvudskurkarna, men på slutet, när de inte längre var användbara för hans syften, steg han fram och tog makten. Mycket intressant kille, i en i övrigt totalt förglömlig serie.

Mitt betyg: 3/10

by Oskar Källner -

Ah My Godess OVA (1993)

Ah My Godess
OVA (1993) 4 x 35 + 1 x 40 min


Keichi är en vanlig High School student som desperat försöker ta sig in på college. När han åerigen misslyckas försöker han trösta sig med lite snabbmat och ringer… fel nummer. Istället för snabbmat kommer istället guddinnan Belldandy till hans undsättning. Keichi får en önskan, och eftersom han tycker att han kan behöva en flickvän, så ber han Belldandy att stanna med honom för evigt.

En kärlekssaga av det intressantare slaget tar sin början. En rolig och väldigt söt romantisk saga med bra karaktärer och en historia som flyter fram i ett lugnt och fint tempo. Dock är det inget jättespeciellt. Trevligt och mysigt, men inte så mycket mer.

Mitt betyg: 6/10

by Oskar Källner -

Zone of the Enders: 2167 Idolo (2002)

Zone of the Enders: 2167 Idolo
Movie (2002) 55 min


Man får följa en pilot och hans nya experimentella Mech. De är engagerade i  Mars rebellrörelse i en vild kamp mot jorden.

Väldigt snygga fightingsscener, om man gillar japansk mecha, men manus lämnar en hel del att önska, och slutet kändes onödigt och deprimerande. Snyggt, men inte så roligt. Din smak kanske skiljer sig från min, ta en titt om du får chansen.

Kanske är jag orättvis mot den. Den hör egentligen ihop, som en slags prequel, med den utmärkta serien Zone of the Enders – Dolores. Men medan Dolores var riktigt bra så känns det inte som att Idolo lyckas fördjupa dramat på något sätt. Den känns mest onödig.

Mitt betyg: 4/10

by Oskar Källner -

Voices of a distant star (2002)

Voices of a distant star (Hoshi no Koe)
Shortmovie (2002) 30min


Det här är konst.

Året är 2046 och efter att ha upptäckt ruinerna av en uråldrig civilization på Mars har mänskligheten gjort väldiga teknologiska framsteg. Man kan nu bygga enorma rymdkryssare och planerar en expedition ut i rymden för att söka efter de försvunna rymdvarelerna. Nagamine Mikako och Terao Noboru är båda junior high school studenter. Men Mikako väljs ut att följa med på expeditionen som stridspilot medan Noboru stannar kvar på jorden. Ju längre ut rymdflottan kommer ju längre tid tar det för deras email att nå varandra, tillslut tar det flera år. Detta är en historia om ett extremt distansförhållande, fylld med nerv och outsagd kärlek.

När jag såg den här filmen första gången var det en helhetsupplevelse. Efteråt var jag helt tagen. Jag vågade knappt andas. Filmen var så otroligt vacker. Dagar senare kunde plötsligt bilder från filmen dyka upp i huvudet på mig, och jag började förstå vilket oerhört genomslag den haft hos mig. Om du någonsin får en chans, se den!!!

Mitt Betyg: 10/10

Ps. En liten varning dock. Trots att den är så kort så har filmen en ganska avancerad narrativ struktur. Och den är väldigt japansk. Har du aldrig sett anime förut tror jag att du bör se något annat först. Risken är annars att du inte förstår något alls, och det vore trist… Ds.

by Oskar Källner -

Spirited Away (2001)

Hayao Miyazaki´s: Spirited Away (Sen to Chihiro no kamikakushi)
Movie (2001) 125 min


Spirited Away handlar om tio åriga Chihiro som precis har lämnat alla sina vänner. Hon ska flytta med mamma och pappa till en ny stad. Men när pappa vägrar fråga efter vägen och kör fel så tvingas de vandra genom en mystisk tunnel. När de kommer ut på andra sidan befinner de sig inte längre riktigt i vår verklighet, utan någonstans där allt är väldigt annorlunda.

Det är ett land av andar, bebott av gudar och monster, styrt av den giriga häxan Yu-baba. Chihiros föräldrar förvandlas nästan omedelbart till grisar, och för att överleva måste Chihiro söka arbete på Yu-babas badhus. Till detta badhus kommer gudar från hela världen på spa för att slappna av. Här finner hon både vänner, fiender och allierade. Hon måste nu uppbåda all sin styrka och vishet för att kunna rädda sina föräldrar och ta sig tillbaka till sin egen värld.

Det var med Spirited Away som Hayao Miyazaki blev ordentligt uppmärksammad i väst. Disney gick till och med och köpte upp distributionsrättigheterna och sålde den med sin vanliga effektivitet i hela västvärlden. Endel ondgjorde sig över att ett multibolag som Disney nu slagit sina klor i Miyazaki’s mästerverk, men förhoppningsvis fungerar filmens succé som en sporre för allt fler filmföretag i väst att ta japans anime på allvar.

Jag har själv aldrig sett en film som överträffar denna i gnistrande färger, underbar design och bara ren fantastisk galen kreativitet (och jag har sett mycket konstiga saker). De klara färgerna och uddheten gentemot vanlig tecknad film är nog just det som gjorde den till en sådan oerhörd succé i väst. Ingen hade någonsin sett någonting liknande. (Det var på samma sett med Crouching Tiger Hidden Dragon, som tog väst med storm. Ingen hade sett något liknande). Detta beror inte på att det är nytt. Tvärtom har konstformen, och Miyazakis talang, haft årtionden på sig att mogna, men den stora massa i väst hade aldrig sett det.

En intressant sak i sammanhanget är att i ingen annan film är Miyazakis shintoistiska inspiration så uppenbar. Gästerna på badhuset är ju just gudar: flodgudar,skogsgudar, bergsgudar, t.o.m. stinkgudar. 🙂 Dessa porträtteras med Miyazakis sedvanliga kreativitet och färggladhet.

Borde då inte en så stark shintoism göra västerlänningar konfunderade och på så sätt begränsa deras uppskattning av filmen? Det verkar inte så. Antaligen beror det på att de flesta vet så lite om shintoismen att de inte känner igen en flodgud när den står framför näsan på dem. Och även om de förstår, skulle de bry sig? Antagligen inte. En flodgud i en kultur är bara en rolig figur för barnen i en annan.

Oavsett så är det en fantastisk film som jag rekommenderar starkt. Det är en bra introduktion till japansk mytologi i popkulturell form samt animen som konstyttring.

Mitt betyg: 10/10

by Oskar Källner -

Princess Mononoke (1997)

Hayao Miyazaki´s: Princess Mononoke (Mononoke Hime)
Movie (1997) 134 min


Välkommen till en helt annan värld. En värld där gudarna fortfarande vandrar genom skogen i form av världiga vildsvin, enorma vargar och fagra hjortar. Men skogsgudarna är arga. Människan trängar in i den heliga skogen, på jakt efter metaller, trä och rikedom. Den gudomliga vargmodern, hennes två vargsöner samt hennes adoptivdotter, en ung människoflicka: Monoke, försöker befria skogen från människans fördärvande närvaro. Så dyker en legendarisk vildsvinsgud upp med hundratals av sina avkomlingar, fast besluten att en gång för alla kasta ut människan ur skogen. Människorna är dock inget lätt byte, de är beväpnade med gevär och dynamit, dessutom är de strateger av stora mått. Men det är när en ung krigare, Ashitaka, förbannad av en döende skogsdemon, dyker upp som det verkligen börjar hända saker…

Denna film är ett mästerverk. Det var i och med denna film som Hayao Miyazaki började bli mer känd i väst. De shintoistiska inslagen är också övertydliga med alla skogsgudar och andevarelser. Den narrativa strukturen är lysande. Konflikten, mellan människan som drivs mot skogens rikedomar, och skogens varelser som bara vill bli lämnade i fred, är fantastiskt regiserad. Det finns nämligen inte en god och en ond sida, utan båda sidor är ganska grå. Skogsgudarna är inte direkt genomgoda, men inte heller är de onda. Man kan förstå deras frustration och deras avsky för människans verksamhet.

Människorna är dock inte direkt onda, utan vanliga människor som måste jobba i sitt anletes svett för rensa ut metallen ur malmen och på så sätt tjäna ihop till levebrödet. Dock finns det en omisstaglig kritik i filmens budskap. Precis som Tolkiens kritiserar Miyazaki det industriella samhället, som dödar sina gudar, sätter människan i centrum, och tar död på mysteriet och magin.

Konflikten är även en identitetskonflikt hos såväl Ashitaka som hos vargflickan Mononoke. Det är inte lätt att välja sidor, och deras relation (som börjar med att Mononoke försöker döda Ashitaka) övergår visserligen i vänskap, men det blir aldrig det där Hollywoodiska romantiska standardslutet. Istället för att försöka släta över och hitta enkla lösningar så redovisar istället Miyazaki problemet i sin helhet.

Jag älskar den här filmen. Rekomenderas!


Mitt betyg: 10/10

Ps. Vill bara utfärda en liten varning. Jag såg en gång den här filmen med några vänner. De gillade den, men tyckte att den innehöll lite väl mycket “köttfärs”. Alltså, lite slajmiga scener, med mycket äcklig gegga och slem. Japaner brukar har en liten förkärlek för det slemmiga och sladdriga (Se t.ex. slutet av Akira.) och den här filmen har några scener som är praktexempel. Om du är lite kräsmagad, kanske du ska ta en snällare och gulligare film, t.ex. Spirited Away. Ds. 

by Oskar Källner -

Nausicaä of the Valley of the Winds (1984)

Hayao Miyazaki´s: Nausicaä of the Valley of the Winds
Movie baserad på Hayao Miyazaki´s Manga (1984) 103 min


Nausicaä, är prinsessa av en liten nation kallad “Valley of the winds” i en värld totalt förröd av ett enormt krig kallat “Seven Days of Fire”. Efter kriget verkar själva naturen ha vänt sig mot människan. En mängd nya arter har muterat fram ur krigets aska och tar sakta men säkert över jorden. De nya växt och djurarterna är giftiga och människans områden beskärs ständigt. Trots detta överhängande hot krigar många av de kvarvarande nationerna med varandra. Nausicaä försöker desperat hindra dem från att förstöra varandra och därmed varje hopp de har att någonsin hejda den giftiga naturen från att sprida sig vidare.

En av Hayao Miyazaki´s första filmer. Mästarhandlaget är dock inget att ta miste på. Långfilmen är baserad på Miyazaki´s manga (seriealbum) med samma namn. Självklart tvingades han förenkla historien något dramatisk jämfört med mangan. Dessutom är slutet annorlunda, beroende på att han helt enkelt inte hade gjort klart mangan då filmen var tvungen att göras klar.

Trots detta är filmen helt suverän. Den är en av mina absoluta Miyazaki-favoriter. Historien är grymt snyggt strukturerad, karaktärerna är bra utmejslade, tecknandet är rent på en väldigt hög nivå. Det jag ändå finner coolast är den extrema designen av djuren, landskapet, ja hela världen. Vilken kreativitet!!!

Rent tematiskt behandlar historien samma teman som hans senare Princess Mononoke: konflikten mellan människa och natur. Till skillnad från Mononoke som lämnar mycket av problematiken olöst, och som på så sätt kanske faktiskt är mer realistisk, så har Nausicaä ett lyckligt slut, där saker och ting faktiskt ordnar sig. (Mangan har ett mycket mer tveeggat och bitterdjuvt slut.)

En film som rekomenderas å det allra varmaste. Se den och njut.

Mitt betyg: 9/10

by Oskar Källner -

My Neighbor Totoro (1988)

Hayao Miyazaki´s: My Neighbor Totoro (Tonari no Totoro)
Movie (1988) 86 min


Lille Mei bor med sin syster och pappa i en stuga nära den stora skogen. Deras mamma ligger på sjukhus och Mei saknar henne så. Men när Mei är ute och leker i skogen stöter hon på skogsvarelsen Totoro, en jättelik busig kaninliknande sak. De blir goda vänner och går på äventyr tillsammans.

Så här blir det när Hayao Miyazaki gör barnfilm. Underbart sött, med absolut noll stress i berättelsen. Absolut triviala saker får ta god tid på sig, precis som barn själva kan göra. Dock blir det lätt långtråkigt för en vuxen, och jag tror ärligt talat att även aningen äldre barn finner den långtråkig. Mest för de yngsta barnen alltså.

Ur ett teologiskt perspektiv är det intressant att notera hur Miyazaki mer och mer börjar använda sig av shintoistiska teman (som blommar ut fullt i Princess Mononoke och Spirited Away). Totoro är egentligen inget annat än en Kami, en skogsande som bor i skogens stora gudomliga träd. Känner man dock inte till något om shintoismen så är det bara en söt barnfilm.

Mitt betyg: 6/10